Varför är Teatro La Fenice ett måste att besöka i Venedig?

De flesta besökare kommer till Venedig för vattnet, palatsen och Markusplatsen. La Fenice belönar dem som tar sig några minuter inåt land. Det är ett av världens vackraste operahus och ligger mindre än fem minuters promenad från Markusplatsen.

Det är konsertsalen som är anledningen till att man kommer hit. Fem rader med förgyllda loger slingrar sig runt en hästskoformad salong, krönad av ett målat tak och en enda stor ljuskrona. Den guld- och krämfärgade interiören ger ett otroligt teatraliskt intryck även när den står tom, vilket är anledningen till att rummet ständigt dyker upp i filmer och fotografier från Venedig. Akustiken är det andra underverket. Kompositörerna skrev musik för denna sal eftersom ljudet bar långt där.

La Fenice förtjänar sin plats även tack vare sin enorma historiska betydelse. Rossini, Bellini, Donizetti och Verdi hade alla uruppföranden av sina stora verk här under bel canto-eran. Senare framförde Maria Callas några av sina mest hyllade framträdanden på denna scen, och på övervåningen finns en permanent utställning tillägnad hennes år i Venedig.

Sedan har vi den historia som namnet berättar. La Fenice, ”Fågel Fenix”, har brunnit ner till grunden två gånger och återuppstått båda gångerna, senast 1996. Den byggnad ni idag kliver in i är en noggrann återskapelse av 1800-talets teater, återuppbyggd under mottot com'era, dov'era, vilket betyder ”som den var, där den var”. Få byggnader i Europa rymmer så mycket historia av förstörelse och återuppbyggnad inom sina väggar.

En kort historik över Teatro La Fenice

Berättelsen börjar med ännu en brand. År 1774 brann Teatro San Benedetto ner, vilket lämnade Venedigs adliga logägare utan scen. De lät uppföra en ny teater, valde namnet ”La Fenice” eftersom det symboliserade återfödelse, och anordnade en offentlig tävling om utformningen. Gianantonio Selva vann, och det nya operahuset invigdes den 16 maj 1792 med Paisiellos I giochi di Agrigento.

I december 1836 inträffade ännu en katastrof när en defekt kamin satte eld på huset. Bröderna Meduna byggde om teatern på mindre än ett år, och den öppnade igen i december 1837. 1800-talet blev La Fenices guldålder, då teatern stod värd för uruppföranden av verk av Rossini, Bellini, Donizetti och Verdi. En tredje brand, denna gång anlagd, förstörde teatern återigen 1996. Återuppbyggnaden tog sju år. La Fenice öppnade igen i december 2003 och återupptog sitt fullständiga operaprogram 2004.

Vem byggde Teatro La Fenice?

Gianantonio Selva, en neoklassicistisk arkitekt från Venedig, vann tävlingen 1789 och uppförde den ursprungliga teatern mellan 1790 och 1792. Efter branden 1836 ledde bröderna Tommaso och Giovanni Battista Meduna återuppbyggnaden. Efter branden 1996 ledde arkitekten Aldo Rossi den senaste återuppbyggnaden, och byggnaden öppnades igen i december 2003.

Teatro La Fenices arkitektur

La Fenice är uppförd i den venetianska nyklassicistiska stil som Selva förespråkade i slutet av 1700-talet. Fasaden mot Campo San Fantin utgörs av en återhållsam tvåvåningsfasad, med en pronaos bestående av fyra korintiska pelare på bottenvåningen och två nischer ovanför som rymmer statyer föreställande Dans och Musik. Det diskreta yttre ger ingen aning om det dramatiska innehållet.

Salen har behållit den traditionella hästskoformade planlösningen som Venedig föredragit sedan 1642, med fem rader av loger som reser sig runt en central scen. Inredningen, med sina rikt förgyllda stuckaturer, målade takpaneler och karmosinröda sammet, speglar snarare ombyggnaden i Meduna 1837 än Selvas enklare originalutförande. De nuvarande rummen återger troget den ursprungliga utformningen från 1800-talet, i enlighet med principen ”com'era, dov'era” som fastställdes efter branden 1996. Kapaciteten uppgår idag till cirka 1 000 platser fördelat på parkett, loger och läktare.